Att vara mamma.

Att vara mamma.

Jag har många mål här i livet.

jag har mycket jag vill ådstakomma. Men det främsta målet jag har är att få se min son växa upp och bli en fin man och en fin medborgare.

Att han gör rätt för sig, och att jag först och främst visar honom vägen, jag kanske inte kommer leda honom som en curlingförälder in på den rätta ljusa vägen, men jag kommer att hjälpa honom till 100 % att välja rätt.

Jag har mer och mer insett nu på senare dagar, att det är uppväxten som gör oss människor. jag har fått det inbankad på skolan och av andra kloka människor. Förut tyckte jag och trodde att man kunde ändra med tiden vem man är och kanske bli det motsatta om man växt upp med något skit. Att man var så dum som jag och trodde att det som man växte upp med inte skulle sätta sina spår. Jag torkar bordet fyra gånger om dagen, elias kanske ser mig torka bordet två gånger om dagen, men han ser det! och igår så gjorde han exakt likadant. samma rörelse och samma känsla som mamma sin. Jag kan bara stå och titta och ta in, det var en bra grej som tur var.

Jag tänker och tänker och undrar hur jag kan göra det bästa för att ge honom en bra uppväxt, en bra barndom. Jag tänker inte beröva honom det finaste som finns, att få vara barn, få leka i sanden, gunga hur länge man vill, springa på en stor grön äng med fötterna bar och drömma sig bort. eller varför inte göra som jag och springa i en fin sommarklänning med armarna utåt som vingar och sjunga i takt till att fötterna stampar i marken, "Hoppas på kärleken, hoppas på kärleken"

jag och richard gjorde ett val när vi valde att bli med barn, vi tog ett vuxet beslut i den stunden och det är alltså vårat ansvar att ta hand om barnet vi satt till denna planet.

Jag blev vuxen samma minut som elias kom ut, jag är en vuxen kvinna!

Och min barndom var tyvärr inte den bästa. jo fram tills att jag var nio år gammal. den tiden var underbar, ni vet när man kommer ihåg saker och dom är fastspikade i huvudet på en, joo så har jag med. Hur jag sitter i en röd volvo på väg till frankrike med mina fem syskon och mamma och pappa där fram. Hur vi skrattade och älskade livet. Hur lycklig jag var, allt var perfekt. där satt jag med mina syskon nära mig och dom var mitt allt, dom vaknade jag med och dom somnade jag med.

Det är det jag vill ge elias, jag vill ge han massa bilder i huvudet som han ska komma ihåg, som han ska kunna skratta åt och njuta av när han blir stor. jag vill att han ska känna att mamma och pappa har gjort ett bra jobb med mig. D

om gjorde mig till en ståtlig karl men mål som brinner i stjärten på mig, drömmar och framåtanda. Elias är det finaste jag har, han är min skatt! Och den lilla skatten jag ska vårda med massa kärlek och alltid finnas där och se till så att den skatten glänser och bara växer och växer. Inga pengar i världen kan ge mig den känslan och kärleken som han gör.

Jag älskar att vara mamma. !!